Elvaåringen av Staffan Westerberg
-
”I ’Elvaåringen’ gör Staffan Westerberg som han ofta gjort i sina scenskapelser: han placerar sig på barnets plats och ger ord åt dess aningar och missförstånd, hela vägen genom vuxenlivet också. Ur det översiggivna allvaret, ur summan av små och stora avslöjanden, ur självförakt och skam hörs, när allt är sagt och gjort, plötsligt precis just detta: den rena oskuldens röst, tvärs igenom alla år som gått.”Ingegärd Waaranperä / Dagens Nyheter 28 december, 2010
”I självbiografierna susar åren så geschwint förbi, i alla fall för det mesta.
Staffan Westerbergs Elvaåringen är annorlunda. Ideligen bromsas flödet upp, och man tvingas liksom springa ut och bända upp huven för att se efter vad som verkligen står där i texten, som i en diktsamling. Det kan vara en vacker rad, ’det låg ett ljust skimmer av framtid över våra hus’, eller något anslående som måste läsas om just för att det är anslående, eller kanske bara lite skevt fast på ett ovanligt vis: ’Åren gör en oren. Det är det stora vemodet i livet, för jag har ett behov av att solka ner mig, men jag är för feg för att tillhöra den där skitiga typen som ingen vill veta om.’”Petter Lindgren / Aftonbladet 15 december, 2010
”Den är självbiografisk. Men inte på det där modernt kläggiga smutskastningssättet som får kvällstidningarnas kändismaskin att gå igång. Staffan Westerberg skriver på sitt sätt. En poetisk betraktelse med surrealistiska övertoner. Det är som om man hela tiden hör ett avlägset klingande av försiktiga klockor. […] Den stora ’Elvaåringen’ ges ut på provinsens lilla förlag med de centrala böckerna – Black Island Books i Luleå. Ja, var annars? När konstnärskapet formades på Svartön.”
Bodil Juggas / Arbetarbladet 13 december, 2010
